Spocapedia
Erik "Ockelbo" Lundgren
Erik Lundgren började sin karriär 1945 i Sandviken Motorklubb, nästan varje helg kördes det rally. I början tävlade han med pappans bil och senare med egna bilar. Erik körde oerhört mycket, hela vintern på de isbanor som fanns i Norrland, han vann väldigt många tävlingar och slog betydligt finare bilar som Ferrari. Erik var en taktiker. Ingen servostyrning, och tur var det, så rutinerad som Erik var så han hann känna i ratten och ryggslutet vad som höll på att hända. När bakvagnen släppte parerade Erik emot och tjänade flera meter. Han kunde utnyttja alla metoder när det gällde att slingra sig fram med en bil. Erik tävlade i Sverige, Finland, Norge, Danmark, Tyskland och även i Monte Carlo rallyt.
Specialvagnsklassen
Nordisk Specialbil, det fanns inga tävlingsbilar att köpa efter kriget. Så det var några som började bygga och det gick ut på att man kunde sätta ihop en bil av standardvagnsdelar, eller delar som fanns.
Ford special
Intresset att bygga en egen bil kom när Erik träffade Thure Melin som var Ford försäljare i Söderhamn, Erik var i början mekaniker åt Thure men 1949 bygger Erik sin första racer i Järbo, Ford special nr 49 som han debuterar med i Sandviken i februari 1950. Nils Eriksson i Järbo var medhjälpare vid bilbygget. Bilen byggdes på ett Fordchassi med en sidventils V8 som senare trimmades med delar från USA. Tillslut hade Erik en Chrysler eller om det var GM V8 på 7,5 liter med Arduntoppar.
C G Hammarlund som då var teknisk direktör på BP hjälpte till med bränslet då de fick våldsamma knackningar när motorn satts ihop. Det konstaterades att oktan behovet var 101 och BP,s bästa 98 oktans bränsle var på 101 oktan och då blev motorn tyst. Waldemar "Walle" Lindström var Eriks medkonstruktör, mekaniker, vän och arbetskamrat. En klurig kille som tillverkade det mesta som inte gick att få tag i. De där bägge herrarna brydde sig inte om kostnaden, för Erik Lundgren och Walle fanns bara ett enda mål, att förflytta sig mellan två punkter på kortaste möjliga tid, helst ingen. Kosta vad det kosta ville. Så gick det till.
C G Hammarlund lärde känna Erik Lundgren första gången 1948 på Skarpnäck och berättar:
– 1957 i Sveriges Grand Prix körde vi Jocke Bonniers 2 liters Maserati och skälet var att Jocke hade anmält sig till tävlingen men fick anbud på att köra den större Maserati bilen åt fabriken. Då ringde han till mig och sa, har du lust att köra 2 liters Maseratin tillsammans med Erik Lundgren. Vi ledde klassen tills bilen gick sönder, vilket var Jockes fel. Jocke hade kört den här motorn i omkring 55 timmar, han hade kört ett 12 timmar lopp och en del andra tävlingar, Carlo Bert som var chefstekniker hos Maserati sa innan tävlingen, vet du om den här motorn är nertagen och lagerbytt. Nej jag ska fråga Jocke och då säjer Jocke, dom vill göra det där var 25 timme och jag anser att det är onödigt, så det är bortkastade pengar. Under tävlingen så gick en vevstake av och den stack rätt ut vid vevhussidan, jag fick in en hel del 130 graders olja i sittutrymmet men jag fick bara lindriga brännskador på benen, det var inget alvarligt. Erik körde fantastiskt bra, han var van vid sin svårkörda specialare som var både understyrd och överstyrd så det var rena rama semestern att köra Maserati bilen.
Nässjös Skoda-Lennart konstruerar plastkaross med Ockelbo-Lundgren
Lennart Gustafsson från Nässjö och Erik Lundgren åker 1957 ner till Kockums flygindustri för att lära sig hur man arbetar med glasfiberarmerad plast och tips var de skulle köpa materialet. Erik som hade goda förbindelser med Ulf Norinder som ägde en Ferrari 500 Mondial. Erik hämtar upp Ferrarin till Ockelbo och väsentliga delar på bilen monteras av. Sedan påbörjas gjutningen av en gjutform till blivande karosser. De höll till i garaget under Eriks bostad och experimenterade mycket hur de skulle bygga upp karossen. Efter ett tag tyckte Eriks mamma att det luktade för mycket så de fick flytta ut till hans verkstadslokal. Gjutformen ändrades på några punkter, vänster sida där avgasrören gick ut göts ner och bubblan framför ratten på höger sida och nackstödet plockades bort.
Det uppstod stora problem att få bort gjutformen från bilen, släpmedlet var inte vad det borde. Vilket medförde att färg och spackel från Ferrarin följde med. Det blev dyrbart att spackla och lackera om Ulf Norinders Ferrari 500 Mondial. Uffe Norinder var inte glad! Den första karossen tog Lennart med hem. Från början var tanken att tillverka en kaross till Lennarts Peugeot och en till Erik som hade en Alfa Romeo som brunnit. Sen blev det en efterfrågan på karosserna, Lennart sålde 3 stycken och Erik fortsatte produktionen och sålde kanske ett 50 tal karosser. Priset var då 1500 kronor
Ockelbo båtar
Bilåkandet tog slut när arbetet med båt fabriken tog över, Erik var nyfiken på glasfiber plasten och han förstod att det var ett framtidsmaterial. I början gjordes några exemplar av amerikanska småbåtar. Men man var inte helt nöjda så bottnarna omformades för att få en mjukare gång. Nya modeller var T13, T14. Småbåtarna B11, B14 såldes i många ex. 1969/70 kom T16 I, T16U som det var en enorm efterfrågan på. Båt fabriken växte och båtarna såldes av Philipssons och Gunnar Berg. Som mest var det 70 personer sysselsatta i fabriken. Senare kom större båtar som HT19 och DC 21. Sen kom oljekrisen, det blev svårt att få tag i material och försäljningen minskade. Då kom tanken på att göra något miljövänligt, det blev segelbåtar. OS 19 kom och en mindre modell en katamaran. Det blev ingen riktig succé med segelbåtarna.
Källa: Per Wilhelmsson i Ockelbo.
Fakta
Erik Lundgren 1918 - 1967, född i Mo i norra Ockelbo.
Artiklar
Bildmuseet - Nostalgi och vackra bilar - 6
Bildmuseet - Motorminnen och fordonen - 6
Svensk motorsport
Hej Spoca, Om Ockelbo-Lundgren. Jag minns när jag som tonåring i början på 50-talet, såg honom köra på Skarpnäck. Det gick fortare, han sladdade mindre och hans grejer höll. Också när importbilar Började synas på banan så vann Ockelbo-Lundgren. Det sägs att han ställde upp i 60 tävlingar och vann 50. Noggranna förberedelser och välgjord mekanik. Jag gjorde en intervju med honom för en tidning 1957 och var hemma hos honom. Han kallade sig hemmansägare och vad jag förstår hade familjen en del skog och en mekanisk verkstad och handlade kanske också med trävaror. Bilen blev så småningom till salu och blev vrak i Spanien. Men sonen Erik har ju byggt en replika. Jag undrar om han inte var en av Sveriges 2-3 bästa tävlingsförare någonsin. Det finns ju ett museum i Ockelbo (öppet sommartid) där några av hans egenkonstruerade snöskotrar och ett par av hans tidigaste båtar Finns. Och en del om hans tävlingsverksamhet. Det vore fint om sonens replika också kunde visas där. För oss som beundrade Erik är det absolut värt ett besök. Ulf Swenzén
Uppdaterad 2021-08-23
Denna artikel om Erik "Ockelbo" Lundgren är bara påbörjad, du kan hjälpa till genom att utöka den. redaktionen@spoca.se
